Om sångerna

Birgittinorden (Ordo Sanctissimi Salvatoris eller Den allraheligaste Frälsarens orden) hörde till medeltidens mest betydande klosterordnar. Birgittinkloster fanns förutom i de nordiska länderna och i Baltikum, också i Tyskland, Polen, Italien, Nederländerna och England. [1]

Tidegärdens utgångspunkt i Sermo angelicus eller Ängelns diktamen med de olika dagarnas teman, gav upphov till en helt ny varierad helhet av sånger till tidegärden, till vilken även nya texter och ny musik skapades. Med tanke på det musikaliska arvet från medeltiden är således Cantus sororum av särskilt värde. Cantus sororum består till vissa delar av musik som endast förekommer i denna tidegärd, och skiljer sig på det sättet från de flesta andra officier, vilka till större delen består av ett gemensamt allmänt kulturarv.

Även om nunnornas Mariaofficium till Gudsmoderns ära lyfts till huvudofficium i birgittinklostret, så är Cantus sororum tydligt kristologisk. De marianska temana hänger alltid ihop med Kristus som Guds Son och mänsklighetens förlösare eller frälsare. [2]

Medeltida handskrifter, fragment och olika skrifter har sedan länge varit föremål för forskning kring den birgittinska tidegärden och dess sånger. Forskarna har översatt tidegärden och på olika sätt försökt analysera, indela och kategorisera materialet samt fastslå till vilka sånger och texter i Cantus sororum som skiljer sig från allmängodset, och så lyfta fram dessa. Poesin och symboliken som finns inbäddad i texterna och musiken utgör en outsinlig källa för den intresserade.

Redan på 1500-talet översatte generalkonfessorn i Vadstena Nikolaus Ragvaldsson tidegärden till svenska så att de teologiskt outbildade nunnorna skulle förstå texterna. I verket som han kallade Jungfru Marie örtagård (Jomffru Maria Yrtegardher) tillade han även förklarande kommentarer till varje enskild del av officiet, med avsikt att förtydliga innebörden av den dagligen sjungna liturgin. [3]

Intressant läsning finns  även i t.ex. Tryggve Lundéns inledning, till Den heliga Birgitta och den helige Petrus av Skänninge Officium parvum beate Marie Virginis. Vår Frus tidegärd I, som innehåller analyser av varje veckodags officier i Cantus sororum.

När man sjunger de här gamla melodierna kan man uppleva att de känns bekanta, som om man hört eller sjungit dem förut. Många melodier och melodislingor påminner om varandra och flera är faktiskt också identiska, vilket beror på att de är hämtade ur det s.k. gregorianska allmängodset.

Under medeltiden var det inte som idag. En bra melodi togs tillvara; det som idag kallas för plagiat, d.v.s. att ta någon annans melodi och använda den själv, ansågs då snarare som en eloge till den som skapat melodin. [4] Man satte ihop gammalt och ibland skapade man även nytt material. Man kunde variera texter men använda sig av samma melodi och vice versa. Även inom Cantus sororum förekommer det att samma melodier eller melodislingor används på flera ställen.

Ordet komponera betyder att skapa ny musik. Däremot betydde ordet componere som det är härlett ifrån, något helt annat på medeltiden. Sjögrens ordbok från 1832 belyser att den senare delen av ordet, pono betyder sätta, lägga, och compono att lägga ihop, sätta tillsammans, ställa i ordning. Compositus betyder ”väl sammansatt”.

Petrus av Skänninge var alltså den som tillsammans med Birgitta sammanställde det nya officiet, men han skrev inte bara nya texter utan skapade även helt nya melodier till tidegärden. Adaptio innebär att en existerande melodi övertas och används till ny text. Centonisatio betyder att delar av melodier, texter eller fraser, sammanställs till en ny helhet. [5] Ordboken förklarar ordet cento med följande ord: lapptyg, filt, rya, täcke, hopflikad skrift.

Hymnerna hör till de äldsta melodierna i svensk musikhistoria och sjöngs unisont. [6] De gregorianska sångerna i tidegärden utgjorde en oralt traderad repertoar ända in på 1000-talet.

Den svenska psalmbokens äldsta psalm Världens frälsare kom här har sitt ursprung i den gregorianska hymnen Veni Redemptor gentium vars text är tillskriven Ambrosius (ca. 380).

I Cantus sororum finner vi här ett utmärkt exempel på adaption i hymnen med samma melodi i tisdagens vesper, Virgo Deum lætificans.  Hymnen berättar om jungfru Marias födelse istället för om Kristi födelse, eftersom tisdagens tema är profeternas och patriarkernas glädje över denna händelse.

Ofta används en och samma hymnmelodi till flera texter. Ett exempel har vi i söndagens (Dominica) hymner ur Matutinen och Primen: O Trinitatis gloria (Trefaldighetens ära skön) och O veneranda Trinitas. Även Laudes-hymnen har samma melodi. Texterna är nyskapade för att passa ihop med dagens tema och med tanke på deras plats i tidegärden.

Hymnerna ur tisdagens (Feria Tertia) matutin, laudes och prim (Veni Creator Spiritus) sjungs till en och samma melodi (bl.a. Ad cenam agni), vilken kopplas till veckan efter påsk och andra högtider.

Det är troligt att Petrus valde melodier som hade anknytning till just specifika högtider under kyrkoåret, utgående från var hymnen förekom i systrarnas liturgi. [7] Flera av hymnerna är också övertagna i sin helhet, som t.ex. Gaude visceribus mater in intimis, vilken är hämtad från repertoaren vid de stora Maria-festerna.

En antifon ramar in den psalm (eller de psalmer), den är kopplad till.

Äldre antifontexter är oftast bibliska, t.ex. en rad ur själva psalmen. Senare kunde man skriva nya texter, som i Cantus sororum. I övrigt är antifonens uppgift att belysa dagens liturgiska tema.

De antifoner som, i alla fall till största delen, kan antas vara skrivna av magister Petrus av Skänninge skiljer sig i regel textligt och musikaliskt från antifonerna hämtade ur allmängodset, t.ex. genom längd och ambitus men även deras mer senmedeltida melodik.

De vackra antifonerna Sis tu æterne och Gaude æternaliter hör till de längsta antifonerna. Båda sjungs i samband med cantica: Sakarias lovsång resp. Marias lovsång.

I Angeli, archangeli härstammar antifonens första del (texten varierad) ur allmängodset, medan sångens andra del har en annan melodisk fortsättning, och det finns likheter med andra birgittinska antifoner. [8]

Som med största sannolikhet rena originalkompositioner med hänseende till melodik och text lyfter Servatius fram Iam lætaris Domina och Maria, Maria, båda ur lördagens vesper.

På hemsidan finns 13 antifoner, av vilka de till allmängodset hörande stora Maria-antifonerna Ave Regina cœlorum, ave, Ave Regina cœlorum Mater och O florens rosa finns i versioner på svenska. Dessa sjungs inte tillsammans med psaltarpsalmer utan framförs som självständiga sånger. De avslutar ofta vespern eller completoriet.

De stora responsorierna fungerar som svar på läsningarna eller lectiones, vilka var hämtade ur Ängelns predikan i Birgittas uppenbarelser. Till sin karaktär är de långa och melismatiska, d.v.s. rikt ornamenterade. [9]

Vid Matutinen, den tidiga morgonbönen före soluppgången, reciterades tre läsestycken varpå ett stort responsorium följde. Läsningen skulle leda in nunnorna på dagens tema, och i responsorierna uppnådde man ett djupare helhetsmässigt begrundande av textinnehållet. [10]

Denna i Cantus sororum lika stora dagligen och oberoende av kyrkoåret förekommande helhet av läsestycken och stora responsorier med deras särskilda innehåll, gjorde birgittasystrarnas liturgi unik. [11]

För denna hemsida har vi valt fem stora responsorier, varav det första, Summæ Trinitati, är en klassiker och tillhör allmängodset. I Speculum virginum (andlig skrift från 1000-talet) beskrivs Maria existerande i Guds tankar som den mest fulländade varelse redan innan hon föddes på jorden. Birgitta har utvecklat detta tema i den första läsningen. [12]

Även de två följande responsorierna från första dagens matutin finns med. Ett utdrag ur första dagens andra läsestycke översatt av Tryggve Lundén: “...men allra mest gladdes han (Gud) åt att din kärleksfulla mildhet och godhet skulle bliva så rymlig, att han, den oändlige Guden, vars storhet är omätlig, värdigades taga sin boning i ditt välsignade moderliv (Marias).” [13]

De övriga responsorierna som finns på hemsidan hör med största sannolikhet till Petrus av Skänninges egen produktion – detta enligt Hilkka-Liisa Vuoris avhandling I Jungfru Marie örtagård. De stora responsorierna i birgittasystrarnas matutin. 

Måndagens andra stora responsorium Benedicta terra speglar texten om Maria i andra läsningen:

• [1], [2], [8] Servatius 1990, 19, 145-146, 144
• [3], [13], [14] Lundén 1976a, L-LII, 11, 69
• [4]–[7] Nilsson 1991, 95, 94, 91, 102
• [9]–[12] Vuori 2011, 20, 151, 42, 155

• Lundén, T. (1976). Den heliga Birgitta och den helige Petrus av Skänninge
  Officium parvum beate Marie Virginis. Vår Frus tidegärd I–II. Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Historico-Ecclesiastica Upsaliensia 27–28.
• Nilsson, A-M. (1991). On liturgical hymn melodies in Sweden during the middle ages. Göteborg: Musikvetenskapliga institutionen.
• Servatius, V. (1990). Cantus sororum. Musik- und liturgiegeschichtliche Studien zu den Antiphonen des birgittinischen Eigenrepertoires. Acta Universitatis Upsaliensis. Studia musicologica Upsaliensia. Nova series 12.
• Vuori, Hilkka-Liisa 2011. Neitsyt Marian yrttitarhassa – Birgittalaissisarten matutinumin suuret responsoriot. Studia Musica 47, Helsinki: Sibelius-Akatemia.